Loveis

För några dagar sen kom min kompis pappa (Tommy) och kusin (Olle) hit och hjälpte mig att bygga en fin hundgård till Loveis.

På bara ett par timmar hade de fixat grund och stomme, och gallersektionerna var på plats.

Sen köpte jag en varmbonad koja av min kompis Malin, som också står där den ska.

Eldragningen är klar och kojan är kopplad, så nu ska bara lilla hunden inskolas i att vara där.

Ska bli sååå skönt när hon vant sig att vara där!

Då slipper jag ha superdåligt samvete om jag blir någon minut sen hem från jobbet, för hon kan ändå göra sina behov.

Bildbevis kommer på skapelsen, men nu ska vi gå och sussa.

Loveis har idag efterlämnat sig en klarröd liten bloddroppe.

Känns skönt att det äntligen börjat. Jag har under en tid haft mina aningar om att det varit på G, eftersom hon blivit knepig med maten, börjat kissa precis på tomtgränsen (som vetter mot grannarna som har en hanhund), något hon aldrig gjort tidigare. Hon brukar alltid gå upp i skogssnåret på tomten och göra sina behov. Dessutom har hon börjat se ut som om hon ser spöken ibland..

Nåja, nu är hon alltså igång.

I måndags kväll åkte jag och Loveis ut till Ann-Charlotte och vallade lite.

Hon skötte sig bra, även om hon i mitt tycke, var lite het. Vi hade besök där av Caroline, en hund- och fotointresserad tjej, så hon tog en massa fina bilder av alla ekipage som gick. 

Tisdag kväll åkte vi iväg till Bosse för vallning, och där kändes det som om det var första gången (överhuvudtaget) jag lät Loveis se får. Hon betedde sig som om hon inte hade någon större aning om vad/hur hon skulle göra med dessa ulliga djur. Kände mig lite fundersam över detta, men tänkte att det kanske kan vara så på en ny plats och med nya får.

Hon är ju trots allt bara lite styvt 8 månader. Något som jag ibland kan glömma bort, då hon ju är så himla duktig på vissa saker, och framförallt på ställen där vi varit förut.

Onsdag var vi på vår första (av klubben uppstyrda) träningskväll, hos Ann-Charlotte. Jag testade då att göra några övningar, efter tips från Nina (Loveis uppfödare), och de gav resultat. Man kan säga att vi fick ett litet genombrott, och saker och ting gick framåt. Så nu är vi på banan igen!

Bilderna nedan är från måndagens runda. Stoort tack till Carro som avbildade min ögonsten in action!  ; )

Idag har vi varit på vallningskurs igen. Det var näst sista gången, och min lilla vallhund ansågs av instruktörerna vara redo att få gå på lös flock för första gången. Det kändes mycket spännande! Hon skötte sig bra och fick beröm efteråt, då både Bosse och Susanne tycker att hon har ett bra avstånd till fåren. Sen är det lite värre med hennes respekt för mig, så jag fick "hota" henne lite med en orange reflex-vägpinne. Jag och Susanne fick sen springa oss svettiga för att försöka få stopp på henne, eller för att få henne att byta håll.

Det verkade på de andra som om vi var ganska roliga att beskåda där vi for fram som två röd-varma jehun, med väg-pinnen i högsta hugg.

Ulrika, som också går kursen, filmade vår jungfrurunda, så om Gud vill, (och jag kommer på hur man gör), kanske det lilla klippet hamnar  här i cyberspace på en eller annan plats.. 

Idag pratade jag med min mamma om hur mycket jag älskar denna hund. Hur hon är allt jag vill ha och mer därtill, och att jag alltid tänker samma sak när jag vaknar på morgnarna, och har gjort så sen jag hämtade hem henne:  "är du kvar?", "är det sant, är du min på riktigt?" "jag måste vara världens lyckligaste människa, som har fått köpa Loveis?!"

Bara därför ringde jag till hennes uppfödare ikväll när jag var på väg hem, och berättade hur glad jag är att hon är min. Hon är det bästa jag har!

Nu är hon nyduschad och ligger på tork i sin bur en liten stund. Sen ska hon få mat och gå och sova. Om jag inte är helt fel ute, så borde hon vara ganska trött efter kvällens äventyr. Och så även jag. Men roligt har vi haft ; )

Ikväll gick jag och Loveis vilse på vår skogspromenad. Eller det var ju egentligen jag som tappade orienteringen, hon hade inte den blekaste aning om att vi hade ett speciellt ställe som utgångspunkt/mål, typ vår bil.

Och varför är det alltid så att man blir som mest kissnödig när man inte kan gå och gömma sig bakom nåt? Pitholmshedens växtlighet har sällan varit glesare än ikväll.. 

Loveis bekymrade sig inte om det ena eller andra, utan tyckte bara att det var roligt att promenera. Vid något tillfälle fick hon leta reda på min vante som jag "tappat" längs stigen - en mycket uppskattad lek. (jag hade faktiskt med mig vantar för att det var kallt. 13 grader!! ska det vara så i juli?!)

Sen försökte jag lära henne att hon ska gå in på sidan av vägen när jag säger till, men det vet jag inte om hon fattade. Får försöka igen och då vara ännu tydligare med vad hon gör som är rätt, som leder till berömmet. Nu ska vi gå och lägga oss.

Loveis har varit på "kollo" hos Ann-Charlotte i helgen, när jag varit på vift.

Enligt uppgift så har hon varit snäll och skött sig bra. Dessutom har hon busat hejvilt med lilla Twix. Hon somnade lika snabbt och tyst som när man blåser ut ett ljus, direkt vi kom hem... hihi.

Tusen tack Ann-Charlotte för hjälpen i helgen. Du är en klippa!!!

Idag hade vi inte så mycket inspiration på kvällen, så det blev mest till att plocka undan saker och städa lite. Loveis verkade vilja ha en egen uppgift, så hon fick bära ner en smutsig kökshandduk till källaren.

Väl där nere kom jag på att hon lika gärna kunde få lägga den direkt i tvättmaskinen, jag menar hon kan ju plocka ihop sina saker och sätta dem i en korg..

Hon klarade uppgiften bra, så hon fick göra den ett par gånger. Bara för att öva sig lite.

Nu sitter det säkert någon läsare därute som vill höja ett varningens finger för att hon kan börja gå och stoppa saker där i, på eget bevåg. Men han/hon kan vara lugn. Tvättstugedörren står inte öppen, och luckan till maskinen är igenlagd när den inte används. Jag såg det bara som en kul grej.